Som ni kanske märker har jag tagit en liten paus. Kommer nog starta igång i början av nästa år igen då allt nyårsstök är över :) (Det är möjligt att det komemr nått litet inlägg inimellan ;))

Så länge får ni kolla på min tidslinje.. Såhär har jag förändrats:



(1-9... 1 är högst upp till vänster och 9 är längst ner till höger.)

1. 4:de klass på hösten. 2006 m.a.o. Min naturliga hårfärg har jag inte sett sen dess.
2. 4:de klass våren. 2007.
3. 5:te klass våren. 2008. Mina första slingor.
4. Sommarlovet 2008. Taget utanför ett hyreshus i Stockholm. Var där och praoade.
5. 6:te klass. 2009 Februari. Solblekt hår och taget med och av älskade moster.
6. 6:te klass våren. 2009. Första blekningen. Orange och jävligt.
7. Sommarlovet 2009. Superblond och snyggt solbränd.
8. 7:de klass hösten. 2009. Hade en tuff tid. Färgade mitt älskade blonda hår mörkt. Ångrar det lite.
9. 8:de klass hösten. 2010. Back on my feets and här var jag ready to dance

Nutid.

Jag gillar inte riktigt det här ämnet. Jag vill inte avslöja mina svagheter och allt annat konstigt jag gör.

Så jag skriver bara en grej.
Jag klarar mig inte utan choklad/nougat.



(Sjukt gammal bild. Kul att jag inte ens äter en guldnougat utan en dubbelnougat... Fail.)

Det finns personer som alltid är där. I bakgrunden. Eller längst fram. Sådana som alltid, alltid, alltid lyssnar och peppar men som jag inte uppskattar. Anna är en sån vän. 

Anna är den personen som under kortast tid tagit sig in i mitt liv och vet OTROLIGT mycket om mig. Jag litar på henne till 100% och jag hoppas hon ltiar på mig lika mkt. 
Hon fanns där i våras när jag ahde en tuff period. Hon lyssnade. Hon lyste upp min dag. Jag började kalla henne Solen. För hon var min sol. På helgerna när jag itne träffade henne så kändes dagen mörkj och livet saknade ljus. Men på veckorna så fanns hon där. Helt underbar.

Anledningen till att jag hade det tufft var oron och bråket med min nuvarande bästa kompis Fanny. Går inte in på det närmare med tanke på att en hel del elaka saker är inblandade.

Men då fanns Anna där, hindrade mig från att falla. Hindrade mig från att må dåligt.

Nu när jag återigen är toppenglad och jag och Anna umgås inte lika mycket osm förr.
Det känns alltid som att jag svikit henne, hon kalrar sig säkert alldeles utmärkt men jag kan itne låta blia tt få dåligt samvete. Vill ju finans där när hon mår dåligt. Nu när jag mår bra.

En sak hon lärt mig är:
Don't scream to a day
Say hello and smile 

 

På en helgdag:

Gå upp.
Data
Tv
Data
Data
Frukost/Godis
Data
Data
Vara lite social
Äta nåt
Data
Äta
Data
TV
Middag
Data
Random gej som dyker upp i mitt huvud
Äta
Sova

Nej... iten så roligt inlägg idag. Är lätt stressad.

Ok.. jag kan ju inte garantera att folk inte ved detta men jag tar liet halvovanliga grejjer elr nåt då..

1. Jag har aldrig druckit i hela mitt liv (förutom nattvarden..)
2. Jag är extreeemt lättpåverkad. Jobbar vi med rymden i skolan så vill jag bli astronaut elr jobba vid NASA, på konfan så har jag planer på att bli präst och när vi jobbar med kemi vill jag bli forskare.
3. Jag slösar mer pengar på mina vänner än på mig själv.
4. Jag är allergisk mot ananas
5. Innan jag startade denna blogg så hade jag en vardagsblogg som hette Lillrica, och innan dess en blogg som hette Beautybaby. En sminkblogg, det resulterade i att jag ahde en sminksamling med ett värde (om man räknade ihop nypriser) på runt 10.000 kronor. Du är den nog nere i 3.000.. Sminkintresset sitter fortfarande kvar.
6. Både Beautybaby och Lillrica är borttagna. MEN innan dess hade jag en skönhetsblogg. Min första blogg. Och den finns kvar. Och adressen är hemlig, men bloggen i sig är inte lösenordsskyddad.
7. Jag ändrar mig fort. Speciellt när det kommer till håret, egentligen skulel jag satt i ett löshår nu, jag ändrade mig. Jag klipper det kort. Igår var jag blond, idag är jag brunett, i förrgår var jag orange, ocg dagen före det brunett.
8. Jag har emetofobi. Det är en spyfobi. Jag har inte ont av att skriva om det och inte så ont av att spy själv men skulle jag se nån annan spy så blir jag yr, börjar kallsvettas, får magknip o.s.v. Det räcker i princip att någon säger att de mår illa.Jag har väldigt ont av det nu på vintern då jag tvättar händerna som en galning. Och jag har även torra händer i grunden. Torra händer + Vatten=Sår=Ont.
9. Har även ett gäng andra fobier: Klaustrofobi, flygfobi, lätt höjdskräck (inte så farlig numera), jag är också lätt hypokondrisk.
10. Jag älskar lukten av grillad kyckling. Älskar.

Mina syskon är två underbara personer med unika personligheter. Jag har en syster och en bror.

Sarah.

Sarah är min lillasyster, hon är 11 år och är en rolig prick :) Hon är skitkul (och jobbig ibland såklart...)
Hon är fotoskygg (tyvärr..) och vacker, hon har glasögon liksom jag och grågröna ögon.



Sminkad & Fotad & Redigerad av Mej'

Marcus

Marcus är min lillebror som är 8 år nu. Han är sjukt söt och snäll (även om han har sina stunder...). När jag ska fota honom så blir det nästan alltid något slags av "action"bilder, med cyklar och volter och allt möjligt.



Jag skulle kunna skriva så otroligt mkt mer. Men jag just leave it there.

Min tro är invecklad, samtidigt som jag vill tro, för det vill jag verkligen, jag vill tro att det alltid finns någon där som tänker på mig. Någon som lyssnar på mig.
Men när jag är i kyrkan och ser en gudstjänst så ser jag bara ett skal. Ett skal som antingen kommer vara tomt eller ha ett innehåll. Men jag ahr aldrig sett ett innehåll.

Så om man säger så här:

Jag tror på..
Ett liv efter detta
Att vissa händelse i bibel har ägt rum

Jag vill tro på..
Att det finns någon gud

Jag tror inte på..
Att Mose blev sådär sjukt gammal
Att gud är en gammal vit gubbe

Usch, jag känner mig så materiell när jag svarar på denna fråga, men samtidigt är det ju dagens utmaning sooo...

Kameran: Fasiken vad jag älskar den, tack mina gulleföräldrar+släkt som gav mig den i julklapp! 14000 bilder har jag tagit med den och det kommer tas många många fler.

Datorn: Även om den är lite halvdum ibland så hade jag inte klarat mig utan den. SÅ äre.

Min nalle: Jag har alltid älskat nallar, har en hel hög, men också en speciell som jag fick av min gammelmormor (som fyller.. 73 i år tror jag, yay :)) innan jag föddes, den har alltid funnits där, och så kommer det alltid att vara.


Materiell bitch.

Mina vänner är det bästa. Såklart. Det är ju jag som har valt dem.

Fanny: Min bästa vän. Min andra halva. Hon betyder så otroligt mycket.. tror inte jag kan förklarra det i ord. Vi har känt varandra i 9 år nu och vi känner varandra utan och innan, det jag vet, vet hon och det hon vet, det vet jag.
Jag älskar henne.

Om det här vore min sista dag så skulle jag:

* Skriva och förklara hur min begravning skulle vara.
* Krama om mina vänner och min klass.
* Sammanföra mina släktingar och säga hejdå.
* Resten av dagen så ligger jag hemma och myser med min familj.
* Äta.. allt.
* Flippa ur och gråta.

Kärlek kan vara pirr i magen.
Kärlek kan göra ont.
Kärlek kan vara underbart.
Kärlek är en känsla.
Man kan vara kär.
Kärlek kan vara vackert.
Kärlek kan vara fult.

Men för mig så är riktig kärlek när man älskar någon mer än vad man älskar sig själv.
Någon bättre förklaring har jag inte.

Detta är en löjligt enkel fråga för när jag gör mat så har vi en relativt begränsad meny:

(Om jag lagar mat till andra..)

Potatis-och-purjolökssoppa - Har ni smakat en sådan där rätt som riktigt smörjer munnen, perfekt kryddad och ändå matig? Min soppa är så god. (Inget skryt).

Hemmagjord pizza - Hönökaka m. pålägg alt. småpizzor. Rätt goda faktiskt :P Ofta MYCKET ost på.

Pastasallad - Den som kom på pastasalladen är min gud. FYFAN vad gott det är. Kall pasta!

Någon slags gryta.. - Kycklinggryta, wok.. U name it.

(Om jag lagar mat åt mig själv)

Billys pizza Orginal (Räknas det överhuvudtaget?)

Nudlar

Makaroner.

Såhär brukar det bli när jag lagar mat, undantag förekommer, men inte speciellt ofta.



Min hönökakepizza (som är godare än vad den ser ut att vara.. )
  

Ojojoj.. Min första kärlek? När jag tänker på det här ämnet så får jag flashbacks av gamla pojkvänner.. Men samtidigt var man aldrig riktigt kär. Det var mer spännande liksom, en kul grej att testa på i en vecka. Då man fortfarande blev retad om man var ihop med någon.

Däremot har jag en udda känsla till materiella saker. Jag har min kamera, min dator, min telefon och andra prylar jag inte skulle klara mig utan, kanske har jag utvecklat en slags kärlek till dem? Men kan man verkligen vara kär i en kamera? Nja... den kan nog iaf inte vara kär tbx.

Men vem skulle vara min första kärlek då?

Jag vet inte. Jag har nog inte träffat den än.

Ja vem är jag? Mitt namn är Erica och jag går i 8:e klass, ska fylla 14 om 3 veckor. Född toksent m.a.o. På fritiden så sitter jag här. Framför datorn och surfar, och skriver, och är med kompisar, och är dessutom galet fotointresserad. Photoshop och foto är det område jag faktiskt kan. För sport har aldrig vart min grej, fotboll, handboll o likn är skitdåligt.

Hur jag ser ut? Jag ser lite... medelmåttig ut. Inte snygg och inte ful. Jag har egentligen glasögon men har numera linser. Jag har rätt stora blåa ögon så är lite nedåtriktade så jag ser lite ledsen ut. Jag har rätt fylliga läppar och en menlös näsa. Jag är 166 cm lång och mellan 45-50 kg tung (lite hemlighetsfullt ;)). Jag har skostrl 38.  Mitt hår är axellångt, inte kort och inte långt, VÄX FORTARE, det har vart suuuperblont men är numera lite rödbrunt men jag planerar slingning.

Hur är jag inuti? Jag är en sådan här lite övergalen typ, som även kan vara allvarlig. Jag skämtar dåligt och skrattar fult. Jag trivs med att vara ensam men också i stora sällskap. Jag är envis som fan och en dålig lyssnare.
 

Mobilbild. Viktig poäng härrå.


Up in heaven.
Down in hell.
Or stay in the middle.
Like me.

Min nyaste photoshopbild. Inte så kul o inte så proffsig. Man lyckas nt alltid.

Alla vet att jag hatar att fota inomhus? Visste ni inte? Nu vet ni. Det är fruktansvärt. För att lyckas med denna bilden fick jag använda en lampa med spots man kunde rikta och sedan ligga med fötterna på Fannys säng och med ryggen i saccosäcken och huvudet på kameraväskan. Och resultatet är itne ens i närheten av utomhuskort. Inte på samma nivå lixom.

Jag är lite halvkär Nemo Hédens texter. (Kungarna av tylösand-Nemo). 
Jag vet det om Paow och Hugo. Jag vet hur idiotisk han verkar i Tylösand. Jag vet att han är anmäld för övergrepp mot barn.

Men när jag läser hans texter så finner jag djup. Det är som poesi. Konst. Träffsäkert och vackert.
Det förlåter inte vad han gjort. Men det ger honom en mänsklig sida.

---

Ett kort utdrag från Nemos blogg:

Just nu. Just i detta nu så sitter jag naken helt ensam i mitt mörka hem. Jag sitter i min säng och stirrar rakt in i väggen. Det är knäpptyst, kolsvart i hela lägenheten och precis allt känns så jävla meningslöst. Och då menar jag exakt allt.

Ge mig någon mening.