Jag är lite halvkär Nemo Hédens texter. (Kungarna av tylösand-Nemo). 
Jag vet det om Paow och Hugo. Jag vet hur idiotisk han verkar i Tylösand. Jag vet att han är anmäld för övergrepp mot barn.

Men när jag läser hans texter så finner jag djup. Det är som poesi. Konst. Träffsäkert och vackert.
Det förlåter inte vad han gjort. Men det ger honom en mänsklig sida.

Just nu. Just i detta nu så sitter jag naken helt ensam i mitt mörka hem. Jag sitter i min säng och stirrar rakt in i väggen. Det är knäpptyst, kolsvart i hela lägenheten och precis allt känns så jävla meningslöst. Och då menar jag exakt allt.

Ge mig någon mening.