Skolavslutning. Allt det man är van vid försvinner. Alla rutiner, hämningar och deppiga dagar flyger iväg. Det gör också niorna. Förra året så spelade det inte så stor roll. Kände dom inte så. I år så är det några, som jag visserligen inte pratat med på länge. Men som jag ändå har så sjuuukt mycket minnen med.  2 underbara år i Rhede jag inte glömmer. Alla skratt. Alla kramar. Fyfan. Jag kommer sakna er.

För att inte tala om rädslan. Jag vill inget hellre än att stå där och sjunga "Nu går sista visan..." Men jag vill fan inte skiljas från min klass. Mina vänner. Vissa har jag känt i 9 ½ år. Nästan hela livet. Folk som blivit som ens andra familj.

Sen dom jag känt i 2 ½ år. Fyfan vad jag älskar dom. Det låter så klyschigt men jag vill verkligen inte förlora dem. Anna, Amanda, Ellen, Sigrid och så många fler. Vad ska jag ta mej till utan dem liksom?



Kvällen. Firade sommarlovet med ett gäng underbara peoples, halva klassen och två outsiders från Tanum :)
Det kanske inte var perfekt. Men det var väldigt bra.